Jag vaknade tidigt på söndagen, jag hade haft en lustig känsla i kroppen i flera dagar. Innerst inne visste jag vad det var som spökade, men jag var för rädd att för att känna samma besvikelse som jag gjort de senaste månaderna.
P hade varit i Amsterdam i några dagar och skulle komma hem på måndagen. Vad hade jag att förlora?
Jag la testet på handfatet och sneglade på det, det såg negativt ut, men sakta började en svagt streck bli mer och mer tydligt!
Mitt hjärta började slå som aldrig förr!! Och det ända jag kände var ÄNTLIGEN!
Jag har alltid föreställt mig att jag skulle börja gråta, men jag bara satt där.
Det kändes så overkligt, hur skulle jag berätta det här för P som var i ett annat land?
Jag kunde inte hålla mig tills han kom hem, och skickade en bild på testet.
Den lyckan fick vi känna i några fjuttiga timmar, men de timmarna var de bästa hittills!
Klockan var ungefär 16:00 på eftermiddagen och jag satt i soffan när det högg till i magen!
Jag tänkte inte mer på det, tills jag skulle på toa och på pappret var det blod..
Någon halvtimme senare ringde jag 1177 som i sin tur ringde gyn-akuten, jag skulle avvakta och se i fall det blev värre.
Vilket det blev, jag åkte in till US i Linköping. Där inne konstaterades det med VUL efter fyra timmar att jag fått ett missfall!!
Hur stora är oddsen att man får positivt på graviditetstestet på morgonen och efter några timmar börjar ett missfall..
Livet och dess prövningar!
Senaste kommentarer